I solemnly swear that I am up to no good

Ny design! Wohooo. Kände att det var dags nu, den andra var så vintrig. Jag är inte riktigt nöjd med denna, och det beror på att jag inte är klar med den på långa vägar. Jag måste fixa kommentarssidan och menyn + lite annat småfix. Men det tar jag någon gång jag har tid och ork. Jag kommer ihåg när jag kunde sitta och pilla med htlm-koder och webbdesign i flera timmar. Det intresset har väl avtagit... Något. Jag har inte ändrat design på säkert ett halvår, och det känns redan som att jag har glömt bort massor. Fick tjuvkika hos bloggdesignssidor för att friska upp minnet.

Jaja!

Idag har jag mest tagit det lugnt. Det har jag i och för sig gjort hela veckan.. Men nästa vecka tänker jag börja motionera mer! Jag ska se till att göra saker. När kompisarna inte kan och vädret inte är på topp har det blivit att jag går hemma utan att göra någonting vettigt. Det ska bli ändring på! Jag ska försöka sluta vara så beroende av andra. Om ingen kan ses, då kan väl jag göra något annat? Jag behöver faktiskt inte spendera hela dagen framför datorn eller tvn. Nästa gång ett sånt tillfälle ges, ska jag banne mig åka på loppis eller ut och gå i skogen i timmar. Vad som helst. Maxgränsen för tvtittande och datorsittande borde bli 2h/dag för mig. Att baka kakor är till och med mer tillfredsställande än en timmas slötittande på facebook.

Det borde finnas en app som slår mig på fingrarna när jag är lat.
Den appen skulle ha besparat mig det här inlägget.



Obliviate

Ibland får jag lust att skriva. Släppa kontrollen och bara låta fingrarna flöda över tangentbordet och låta alla veta vad som försiggår i mitt huvud. Ibland kan jag tänka inuti huvudet hur jag skulle formulera mina tankar i ord, men när jag skriver på bloggen etc så kommer det fram en spärr. Jag kan inte skriva fritt och okontrollerat, eftersom jag vet att andra än jag kan läsa det jag skrivit. Det händer ofta att jag skriver ett långt inlägg här, för att sedan inte publicera när jag är klar. Spärren.. Jag har stor respekt för internet och folket som använder det. Man vet aldrig vad det är för personer som hittar en på internet. Jag älskar att ha ett privatliv. Att vara anonym tills jag väljer att inte vara det. Jag skulle aldrig klara av att vara känd (haha).

Men om man struntar i att dela med sig av det där privata, då kanske man kommer igång med bloggen igen. Vem vet. Inte du. Inte jag.