Helluuu!

Efter en sommar, bestående av jobb jobb jobb och kompishäng, är det dags att börja se framåt.
Efter lång tveksamhet har jag åtminstone bestämt mig för hur min höst ska se ut. Jag hatar känslan av att inte veta.

Jag har i varje fall hoppat av lärarutbildningen. Yrket skulle säkert vara hur kul som helst men utbildningen passade inte mig. Jag gick klart första året så nu har jag en pedagogik examen, och det är ju alltid något. Det var tänkt att jag skulle ta några sabbatsår, ordna ett heltidsjobb och flytta hemifrån. Det var planen i säkert ett halvår. Jag hade lite på känn vad jag skulle kunna tänka mig att plugga om några år, så jag sökte den utbildningen för att se om jag hade någon chans att komma in utan att göra högskoleprovet. För någon månad sedan fick jag veta att jag kom in. Jag kom med i första urvalet och hade ingen aning om hur jag skulle göra, fortsätta följa sabbatsårs planen, eller börja skolan igen.. Efter att ha velat fram och tillbaka, har jag äntligen bestämt mig för att jag ska börja utbildningen. Kultur, samhälle och mediegestaltning heter den. Jag är intresserad av att arbeta inom PR, projektledning och så vidare. Att jobba bakom kulisserna i mediebranschen skulle också vara roligt. Utbildningen är himla bred, så jag tror man har stor chans att kunna byta karriärinriktning ifall man i framtiden skulle önska det.

Problemet är att jag har inte bestämt mig för om jag ska ta studielån (och flytta hemifrån) medsamma, eller om jag ska vänta ett halvår och se om utbildningen är något för mig. (hjälp!?) Det positiva är att de jag sommarjobbat hos gärna vill att jag fortsätter hos dem på timanställning, så jag behöver nog inte ta fullt studielån, tack och lov. Jag ska dessutom söka några jobb som inte kräver så mycket timmar utan mest klirr i plånboken.


Jag hoppas verkligen den här utbildningen visar sig vara min grej. Eftersom jag själv inte vet vad min grej är för något än. Så länge jag får ge uttryck för kreativitet och umgås med människor tror jag att det ska gå bra, men håll tummarna för mig ändå.